Kulturorientering, Berlin #7

sandratresplate
18 mars 2015
4 min läsning

Berlin var en underbar stad och vill verkligen åka dit igen! Jag har alltid haft lite svårt för att ha en tydlig bild över vad kultur faktiskt är, men när jag var i Berlin blev den funderingen tydlig. Eftersom ninja bott i Berlin i sju år och vi bodde hos en kompis till henne, fick jag uppleva hur det är att bo i Berlin på riktigt, vilket var en otrolig känsla. Jag kom nära en helt annan kultur och kunde se skillnader mellan Sverige och Tyskland, den här erfarenheten jag nu fått var väldigt lärorik och insiktsfull. En knepig kombination mellan kreativ frihet/öppenhet och hård disciplin fanns i staden, små saker som gjorde att jag la märket till det men även den faktorn att ja kunde fråga ninja och hennes vän om hur det verkligen är att bo i Berlin.

Jag har aldrig fått se en annan kultur på så nära håll och samtidigt ha känslan av att leva där, alla byggnader var mycket speciella, dem har bevarat mycket utav de gamla taken och dörrar från förr, Vilket är estetiskt tilltalande för mig och att det var på ett sätt mycket vardagligt för dem. Alla möjliga konst uttryck fanns precis över allt, allt från gatukonst till metall statyer och små flaggor i olika färger. Kultur för mig ligger lite i luften och en sak man känner mer än beskriver, men konsten och skillnader mellan två olika kulturen ger en förklaring inom bords.

Det är svårt att beskriva men även svårt att fånga på kort vilken otrolig känsla jag hade, hur alla konst former var accepterade ute på gator och hur man kunde se och höra att det inte var jätte svårt att leva ett okej (ekonomiskt) som musiker eller konstnär. Vi gick på en marknad som finns på samma ställe varje söndag, det var tydligt att det inte var samma sorts marknad som i Sverige. Olika marknads bås var fyllda med konstnärer av olika slag eller människor som sålde äldre saker i från t.ex. andra världskriget, det är klart att det fanns några bås med mat och prylar men det var inte det jag la märket till. Sedan träffade vi en annan vän till ninja som lever på sin musik vilket inte alls var konstigt utan snarare naturligt.

I Berlin var dem mycket strikta med att man inte fick ta kort inne på gallerier eller konst inom hus, vi var på väg in på en bar (monster bar) där det finns metall monster gjorda av konstnärer för ett tag sedan och kvinnan i baren skrek ut: inga bilder! vi blev helt ställda då det var inne på en bar och inte förväntade den reaktionen, men jag hann ta en bild! (vi var lite busiga ibland och lyckades få några få bilder)

Graffiti konsten var mycket influerad av starka känslor, politik, turism/fotografer eller häftiga motiv, sen är det ju klart att det fanns mycket annat också med dessa teman såg jag upprepande.

Den här bilden handlar helt klart om censur och om hur staten försöker dölja saker, på den lilla tv:n bakom står det en gubbe som håller på att avslöja dessa lögner medan en polis försöker tysta ner honom.

Det intressanta med de här två statyerna är att dem är smala och beniga samtidigt som dem har en ganska ovanlig ställning i jämförelse med statyer vi ser utomhus i Sverige. Jag får en känsla av fattigdom och tvång in i tystnad från statyerna vilket gör också att jag börjar tänka på hur hård staten fortfarande är på vissa fronter men jag börjar även tänka på andra världskriget.

skapad av: Rolf Biebl, 1990

Vi gick på ett mycket speciellt konst muséum med Käthe Kollwitz och vi gick även förbi ett ställe där hon brukade bo. Det första jag vill säga om hennes historia är att hon levde igenom två världskrig och jag skulle aldrig kunna förstå hur det är, men något tragiskt är att hon dog bara två-tre veckor innan andra världskriget tog slut och när hon dog önskade hon att hon hade skapat mer skulpturer. Hennes tavlor är otroligt uttrycks fulla, jag kände hur tårarna är på väg att komma när jag tittade på hennes bilder. Att Kollwitz lyckades fånga så mycket smärta i sina bilder var helt otroligt, något som framgick många gånger i hennes tavlor och skulpturer var hon själv som håller om flera eller en människa. Hennes man var läkare vilket gjorde att hon var mycket omringad av döden, sjukdomar och krig. Dessa faktorer leder naturligtvis till att hennes motiv blir mycket kraft fulla och smärtsamma.

Resan var fylld med otroligt många och varierande intryck, vilket var givande. Jag har lärt känna nya människor och Jag envisades om att lära mig två meningar på tyska som jag använde så fort jag kunde (en öl tack och en svart kaffe utan krusiduller), vilket var otroligt roligt!