Semiotisk analys

Frida Kahlo, Sonessons semiotiska analys.

Denotativt är det Kahlos ansikte på en djur kropp i en skog, djur kroppen ser ut att vara en hjort. Jag fokuserar på Kahlos ansikte då jag ser att hon har målat både hennes och hjortens öron, i hennes hår kommer det fram horn. Nio stycken pilar sticker igenom kroppen och det rinner lite blod längst pälsen, figuren ser ut att vara i rörelse. Nedanför figuren ligger det en gren på marken med löv, resten av träden ser ut att vara trasiga och robusta. Träden på vänster sida ser ut att forma en vägg som leder mot vatten, möjligtvis ett hav.

Intuitivt tänker jag på Frida Kahlos liv och när hon var med i en trafik olycka, i olyckan blev hon genomborrad av ett metall föremål. Denna olycka blev en stor del av hennes liv, på grund av mina tidigare kunskaper kring detta ser jag tydliga kopplingar mellan olyckan och den här målningen. Pilarna ser ut att ha skapat mycket smärta men inte ett dödsfall, vilket påminner om hennes skada från olyckan. Då hennes ryggrad blev skadad så la jag märket till att grenen på marken nedanför figuren ser ut att vara samma längd som figurens ryggrad, om man då kollar på träden i bakgrunden och att de in princip bara är grenen på marken som har löv, så tänker jag att de kan indikera den långa tid det tog för henne innan hon kunde gå igen, löven kan vara en representation av hennes läkningsprocess. Under lång tid var Kahlo sängburen, vilket betyder att hon spenderade otroligt mycket tid inomhus och beroende av hennes omgivning. Naturen som ofta ger en fri känsla och hjortens rörelse i bilden, gör att jag ser Kahlos längtan efter frihet och självständighet.

Olika index som jag ser i bilden är skogens form, figurens rörelse och Kahlos blick. De referentiella rummet blir på verkat av skogens utformning som begränsar olika vägar för figuren att ta, Figurens rörelse indikerar att den är på väg mot mig, träden fortsätter utanför bilden och in i de referentiella rummet, Kahlos blick fäster vid mig som mottagare, detta ger mig en känsla av att jag står i skogen. I min livsvärld är jag mycket van vid olika sammansättningar av djur och människa, detta blir då ingen förvånande avvikelse för mig. Dock reagerade jag på retoriken kring att figuren har fyra öron.

Konnotationen i bilden är en hand målad surrealistisk tavla som troligtvis hänger på ett museum, Kahlo fann kärlek till konsten när hon var säng liggande och målade mycket kring hennes upplevelser och känslor. Eftersom hon använde mycket utav hennes erfarenheter i sin konst anser jag att mottagaren får ett bättre perspektiv, om hen har lite förkunskaper om Frida Kahlos livsvärld.

Tom Hunter, Panofskys ikonologiska analys metod.

Det preikonografiska i fotografiet är en kvinna till höger i bilden som håller ett papper, hon har en grön långarmad tröja och en svart kjol på sig, hennes ansiktsuttryck är neutralt. Nedanför henne ligger ett barn i rödtröja och mjukisbyxor möjligtvis på ett bord, omringad av filtar i olika färger, barnet tittar på kvinnan. Framför kvinnan är ett stort fönster, ljuset från fönstret slår tydligt på kvinnan och barnet. Väggen i bakgrunden börjar i en vit färg som sedan markant går över i en gul färg, På väggen sitter en vit hylla med någon form av svarta lådor på. Medan fönstret har lite slitet röda lister runt sig.

Min ikonografiska tolkning av bilden börjar med att på grund av att ljuset markerar kvinnan och barnet så tydligt, börjar jag fundera kring deras roll i bilden. Det finns ett lugn i bilden men också ett allvar, den allvarliga spänningen uppfattar jag att komma ifrån brevet och kvinnans koncentration. Brevet kvinnan håller i är ett vräkningsbrev, vilket jag vet då jag sedan tidigare läst lite om konstnärens projekt. Faktumet av att hon håller ett vräkningsbrev indikerar att hon bor där och att barnet är hennes, att hon har ett barn skapar en större oro hos mig, än om hon inte haft barn och är på väg att bli av med sitt hem.

Ur en ikonologisk tolkning var Tom Hunter otroligt inspirerad av Vermeer när han höll på med detta foto projekt, fotografiet är en appropriering av den gamla målningen Girl Reading a Letter at an Open Window. Han arbetar på många olika sätt men det här fotografiet har blivit lite utan en ikon för Hunter.

Shintaro Ohata, Nordströms analymodell.

Fotografiet visar en installation på en utställning, denotativt i fotografiet ser jag ett brunt golv och vita väggar som omger tavlan och skulpturen. Målningen som hänger på väggen är impressionistiskt influerat och indikerar en storstad, jag kan även se människor på avstånd. Skulpturen är ett barn med kort hår och klänning, som ser ut att balansera på en trottoarkant. Installationen går i blåa, gröna och gula toner vilket skapar en tydlig helhet, dem är också målade med samma typ av penseldrag och textur.

Det intressanta med det konnotativa i installationen är att den kan ses från olika vinklar och vikten av hur installationen blir fotograferad, då den kan ge två helt olika uttryck och insikter.

Första gången jag såg ett fotografi av installationen var de en närbild som denna, vilket gjorde att jag först trodde att hela installationen var en målning. Detta gav mig två helt olika intryck, det blir som två helt olika konstverk. Tonerna och färgerna i institutionen indikerar att det är mörkt och regnigt, tittar jag närmare i tavlan ser jag att människorna har paraply och ljusen från byggnaderna blänker i marken. Då jag kan se att det är en större väg och att byggnaderna är så höga att de fortsätter till de referentiella rummet, drar jag slutsatsen att det är en trottoarkant barnet balanserar på. Barnet ser fridfull och lekfull ut, hon går i klänning ute när det regnar. Vilket fick mig att reflektera kring hur vuxna sällan stannar upp och njuter av regnet och ofta ska skydda sig från regnet med paraply, medan det här barnet tydligt njuter av vädret helt bekymmerslöst. Den kontrasten förhöjer barnets fridfullhet.

Konstnärens sändarkontext är att fånga de små sakerna i vardagen, vilket jag som mottagare tydligt ser. Men jag ser också två olika typer av attityder till vardagen mellan barnet och människorna i bakgrunden. Den inre kontexten mellan skulpturen och målningen är stark och de interagerar med varandra på ett fint och speciellt sätt, att de känns så starkt kopplade har mycket med texturen och färgerna att göra anser jag. Gällande den yttre kontexten är båda delar fysiskt flytt bara men i min mening kan dem inte leva isär.

Reflektion

Många begrepp har olika namn men samma betydelse t.ex. preikonografisk tolkning och denotation vilket går ut på att beskriva bilden som ska analyseras. Men det finns också de begrepp som heter likadant men har olika betydelser t.ex. konnotation, enligt Sonesson innebär det att reflektera över om konsten som analyseras tillhör en viss stil, -ism eller att koppla bilden till kultur och konsthistoria, medan Nordström anser att begreppet ska användas av mottagaren för att göra sin analys och tolkning ut ifrån vissa ramar.

Om jag då tittar på Panofskys metod så finns ett begrepp som heter ikonologisk tolkning, och Sonessons bild av konnotation stämmer ihop med Panofskys ikonologisk tolkning, det är viktigt att vara medveten om de här olika användningarna av begrepp. Men i slutändan så försöker de alla göra samma sak och det är att komma fram med en vetenskaplig metod för att analysera bilder, många utav begreppen har liknande syfte, som att kunna koppla tillbaka till konsthistoria eller att göra en analys utifrån mottagarens livsvärld.

Det jag tydligt märkte när jag gjorde de olika analyserna är att jag gärna ville blanda dem, plocka i mellan dom för att få de mest relevanta till den individuella bilden. Jag anser att det viktiga är att ha kunskap om de olika analys modellerna så att jag som mottagare kan välja vad som verkar vara mest relevant, då alla punkter utifrån en modell kanske inte ens finns i bilden som analyseras. Sedan reflekterade jag vidare över vilka analys modeller jag skulle använda som lärare och jag vill säga alla, jag skulle låta yngre elever t.ex. högstadiet få noga gå igenom Nordströms eller Panofskys modell då jag anser att de kan vara lite lättare att förstå om en elev inte har någon tidigare erfarenhet av semiotisk analys. För att sedan gå vidare till Sonessons modell på gymnasiet, Jag anser att Sonessons modell får med mycket relevanta saker speciellt i skolverksamhets syfte, allt ifrån tolkningen av ett verk till normer och konsthistoria men det är också många olika saker att förhålla sig till. När de har fått lära sig alla enskilt, skulle jag vilja att eleverna anpassar de olika modellerna efter vad som passar dem och utifrån vad de ska analysera.

De delar jag inte tog med i Nordströms analysmodell är ikon och symbol, då jag inte ser det i den installationen, jag skulle kunna dra slutsatsen att de höga byggnaderna är en ikon för en storstad men inte mer än så i de här specifika verket. Gällande Sonessons analysmodell så analyserade jag inte så mycket kring den plastiska betydelsen då jag skulle vilja stå framför de riktiga konstverket sedan är den delen av analysen blir mer relevant på ett abstrakt konstverk. Jag ingen tydlig norm i Kahlos bild därför exkluderade jag även den delen, anledningen till det kan kanske vara att jag har tidigare kunskap kring hennes liv.

En semiotik modell som jag inte använt mig av är socialsemiotik analys, men som jag tror kommer bli mer relevant med tiden. Anledningen till att jag tror att den kommer bli mer relevant är på grund av de extrema bild flödet som finns idag både på internet men också i samhället. Enligt den socialsemiotiska analysen ligger mycket fokus på modes, referentiella rummet och olika förhållanden. Frågor som hur de interagerar och hur påverkar det mottagarens intryck blir viktigt, sedan spelar livsvärlden och kultur en roll i detta.

Jag börjar med att reflektera kring hur tystnad kan vara så olika, ut ifrån ett socialsemiotiskt perspektiv. Tystnad låter exakt likadant om jag spelar in det, men de kan ge två helt olika intryck på olika platser. Känslan av ett tyst bibliotek ”låter” inte likadant som tystnaden på ett sjukhus eller efter en hemsk upplevelse, jag frågar mig själv varför? Ljuden är samma men ger olika intryck, de är då mottagarens livsvärld och rummet kommer in i bilden men även flera sinnen.

När mottagaren kliver in i biblioteket och ser miljön, koncentrerade människor och böcker. Det skickar en viss typ av signal och blir som en social kod, det skulle kanske till och med vara obehagligt att bryta tystnaden. Vänder jag mig sedan mot ett sjukhus med en helt annan typ av miljö och dessutom har en person i min närhet som är sjuk, skapas helt andra känslor och därmed en helt annan tystnad. De olika multimodala intrycken ihop med mottagarens livsvärld skapar en uppfattning av situationen.

Om jag då tar detta exempel och använder socialsemiotik analys av ett konstverk, ett rum eller en internetsida. De jag då får kolla på är hur interagerar text och bild? Vad gör färgerna och hur påverkar de intrycket? Är det tyst eller högt ljud? Är det något som har rörelse? Vad är kontexten, budskapet? Vad är syftet? Vad är de för typ av modes? Är de ljust i rummet? Kroppsspråk? Högt i tak? Ser jag bilden på ett museum eller på internet och vad blir det för skillnad på intrycket för mottagaren?

Den här typen av frågor ställs vid en socialsemiotisk analys, vad intrycket gör med mottagaren och vad händer med intrycket beroende på mottagare.

Det jag har upptäckt kring alla analysmodeller är att de hänger ihop, jag anser att alla modeller är relevanta och att det som är viktigt är att anpassa modell efter bilden, eller att blanda och lägga ihop dem. Att skräddar sy ”sin egen” modell efter de som mottagaren vill analysera, vilket kommer att variera beroende på t.ex. bild. Jag tycker inte att någon av modellerna ska exkluderas. Något jag reflekterat över är om förkunskap kring konstnären är relevant vid en analys, jag skulle vilja argumentera att det möjligtvis inte är relevant att ha tidigare kunskap kring en konstnär för att göra en analys, men jag tror att förkunskapen kan göra analysen mer givande och skapa en mer korrekt analys utifrån konstnärens intention.

Genom att vara införstådd i olika semiotiska modeller blir jag mer medveten om mitt eget skapande, modellerna ger tillgång till flera perspektiv och hjälper mig att vara mer objektiv vid en analys av mitt eget skapande. Vilket jag anser kommer vara relevant för mina framtida elever och deras skapande. Jag insåg också under alla analyser, att jag såg mycket mer än vad jag hade gjort vid en ren observation, jag fick en djupare insikt och därmed kunde uppskatta konstverken ännu mer.