Förjaga bristen på sammanhang

Förjaga bristen på sammanhang är en utställning som befinner sig i konsthallen, från utställningen har jag valt ett verk av Sara Lännerström att appropriera.

Först hade vi en lektion när vi skulle fundera över olika tidigare inspirationer, händelser, konstnärer, konstverk som har påverkat oss. Jag funderade på allt och alla som påverkat mig och de som lett till att jag är där jag är idag. Vi skulle också välja en mening från texten som Deleuze skrivit så jag valde "Återaktiveras men därmed också omvandlas'' vilket ledde till att jag började tänka på min farfar.

En händelse som skedde nyligen var något som ja inte kunde släppa, en konstnär som funnits i hela mitt liv. Min farfar. När jag var liten och vi hälsade på farfar så var alltid de första jag gjorde att slänga mig på golvet och började rita kalle anka med kritor, för att min farfar kallas för kalle så drev mina tankar alltid iväg till kalle anka. Av någon anledning så hade inte min farfar sett något utav mitt skapande genom åren, han visste dock att jag höll på med konst. Sedan hade jag en utställning i åmål nu i sommar och min farfar fick för fösta gången se min konst, senast han såg något jag skapat vad kalle anka från när ja var runt 7år. Han fick en chock, helt plötsligt börjar han ringa min pappa om att han har lite penslar han vill ge mig. Så när jag är i åmål nästa gång så åker jag och min far till min farfar. Min farfar har alltid målat akvareller där motiven är skog och olika byggnader som är övergivna och som förfaller, han är nu gammal och har suttit i rullstol under många år på grund av en gammal olycka. Hans huvud och händer är inte längre med i matchen, så när jag kommer dit ger han mig alla hans färger och penslar. Jag blev så otroligt rörd över den fina gåvan men också otroligt ledsen då det betyder att det han älskar som mest kan han inte längre göra. De var viktigt för honom att han fick ge mig matrealet medan han fortfarande minns det och att de hamnade hos mig.

Sedan när vi fick uppgiften att välja ett konstverk ifrån utställningen, var det ända jag kunde tänka på var min farfar och den här byggnaden är de första jag ser på utställningen. När jag kommer hem kollar jag upp mer historik om konstverket som Sara Lännerström har gjort.

’’Sara Lännerström

Le Sommet des Souvenirs (bergstoppen/höjdpunkten av minnen), 2016

Marston Street, 2015-2016

Utgrävning: Lyckans väg, 2016

Ur konsthallens golv reser sig Sara Lännerströms platsbyggda installation. Med rivningsvirke som byggmaterial har konstnären blåst nytt liv i det förfallna och övergivna. Genom detta verk försöker Lännerström vandra tillbaka i tiden för att besöka sina tidigare verk och minnen. Vi hittar bland annat små kopior av övergivna hus från stadsdelen New Centre i den amerikanska staden Detroit. Under två månaders tid vistades konstnären i staden och lekte med tanken att de fallfärdiga och övergivna husen kunde producera nyaskott eller egna barn, ungefär som barrträd som skjuter skott när de börjar bli gamla.

Lännerström bestämde sig för att hjälpa husen på traven och byggde små modeller av de tomma byggnaderna som nu är en del av ett större sammanhang. Inspirerad av området bakom Konsthallen har Sara Lännerström murat upp dels en ruin dels en liten byggnad. Utgrävningen har hämtat sitt namn efter en verklig gata bakom Konsthallen. Har ett av de stora husen krymt? Har det alltid funnits där? Kanske står vi framför en sorts anlagd ruin, ett hem där minnen och drömmar tillåts leva sida vid sida. En plats där nya berättelser och möjligheter får chans att spira.’’

http://www.konsthallen.goteborg.se/utstallningar/forjaga_bristen_pa_sammanhang/sara-lannerstrom/

I det här arbetet som komma skall, har jag bestämt mig för att göra en stor akvarell med farfars penslar, färger och motivet blir Sara’s byggnad. Eftersom jag har en kärlek till surrealismen och orden förfallna och övergivna fortsätter att dyka upp så vill jag göra byggnaden i ett mer flygande tillstånd med plankor som är lösa. Jag vill blåsa liv i farfars material men också få en mer gravitationslös känsla i byggnaden, hitta en känsla mellan något som förfaller och något som kommer tillbaka till liv.

Appropriering på olika sätt och från två håll.

Jag har alltid haft svårt för att rita och måla av byggnader, att få fram raka linjer i rätt perspektiv. Akvarell är också något som jag är lite ovan med att använda så det här projektet kommer bli en enorm utmaning för mig.