Förjaga bristen på sammanhang #3

Första dagen nu i veckan var de genomgång i tryckverkstaden men på grund av annat har jag inte kunnat vara med resterande tiden nu i veckan. Men de vad en otroligt inspirerande dag!

Gestaltningen börjar komma till liv, åtminstone första delen vilket är huset i burken! Praktiska saker som vart svårt har vart att få känslan av gravitationslöshet. Gravitationslöshet... ett ord och en känsla som är stark under de här arbetet! Vilket har vart svårt att gestalta, men med mycket superlim och tålamod lyckades ja få till något som liknar vad ja föreställt mig.

Ja sitter och tittar på vad ja skapat, medan vissa bitar faller av från glas ytan sakta men säkert. Det är då ja inser att de är precis så jag känner, en demonstration av hur skört livet är. Burkens innehåll är en symbol för hur jag känner, att se min farfar tina bort men också hur ostabilt livet är. Burken blir som en representation av min kropp och alla känslor den innehåller, att de bara är att öppna locket så kommer alla känslor ut.

Jag har många tankar om vad appropriering innebär och vad jag vill säga med mina verk, vilket ja inte är helt säker på vad de är än. Ja vill gestalta mina känslor och minnen av min farfar samtidigt förmedla Sara Lännerström’s verk som jag approprierar på, vilket är lite svårt men jag tror att jag går i rätt riktning.

Alla dessa tankar snurrar så fort att de har vart svårt att lyssna på vad som sägs i mitt huvud, men nu i helgen är de bokmässan och Anna tipsade mig om att ja ska försöka leta efter någon bok som kan passa till mitt arbete så de ska jag göra!

Ja ska också börja skriva på min abstrakta text och måla mindre akvareller i en experimenterande anda inför den större akvarellen som jag ska ha med på utställningen! Så förhoppningsvis lugnar sig mina tankar snart och blir till en tydlig rödtråd.