Förjaga bristen på sammanhang #4

Den här veckan har jag experimenterat med lite olika uttryck för hur min stora akvarell kommer att se ut, allt från att måla en bakgrund eller inte, till om jag ska måla färg på plankorna eller inte. Jag kom fram till att jag ville ha ett enkelt och mjukt uttryck, så jag kommer att göra ungefär som den här bilden:

Min ”skräck” för att göra byggnader och känslan av att det måste bli rakt har försvunnit, genom att skissa och leka med uttryck så försvann den känslan mer och mer. Jag tror att vänd punkten var när jag insåg att jag gillade när de blev lite snett eller ”fel” perspektiv på vissa saker, det bidrog ännu mer till den känslan jag vad ute efter. Jag testade att göra allt så rakt jag kunde och korrekt med magin i bilden försvann, i all fall i den här målningen.

Jag har också arbetat på mitt abstrakt och de börjar komma iordning ihop med fotografiet som tillhör katalog arbetet. Under arbetet med texten och målandet har jag funderat lite över vad jag vill få fram, vad jag vill säga. Vad jag har kommit fram till hittills är att jag behöver bearbeta mina känslor över att ta i mot min farfars gåva på bästa sätt. På ett sätt tar jag över hans arv. Jag vill hedra honom i det här arbetet men också med min egen tvist och på mitt sätt, arbetet blir en gestaltning på hur den övergången ser ut och känns, lite av honom och lite av mig. Sedan kommer även Sara Lännerströms verk in i bilden, hennes verk gjorde det möjligt för mig att göra den här gestaltningen och hennes verk följer med i hela processen.

Allt började med en känsla.

Jag har även fått ytterligare en ide för en till gestaltning, då jag vill testa olika uttrycks former. Iden är att köpa ett paraply där jag ska måla en stjärnhimmel på insidan och en solig dag på utsidan, sedan bygga en till byggnad som jag gjorde till burken fast dom kommer hänga i paraplyet. Jag ska fundera mer på detta.