veckoreflektion #2

Den här veckan har vi diskuterat, vänt och vridit på massor av spännande saker, men det är en sak som fastnat och upprepas i mitt huvud. Så fort du har bestämt att ett perspektiv är det rätta så har du exkluderat och stängt ute allt annat. Öppenhet är ett otroligt viktigt förhållningssätt/tankesätt, men det är häller inte lika lätt som en kan tro. Det tar enormt mycket energi att konstant ifrågasätta, självreflektera och se andras perspektiv. Att inse just det, att när du bestämt dig för något (det är inte ens säker att du vet om att du bestämt dig för det) så har du fördömt allt annat. Dessa tankar fortsätter att uppmärksamma mig och jag känner mig nyfiken.

Efter växthus workshopen har jag även reflekterat djupare över ”mellanrum” och experimenterat med min gestaltning, jag har bestämt mig för att fotografera/gestalta ett utav livets alla mellanrum. Sömn. Eller rättare sagt mina drömmar. Jag har börjat skriva ner varje dröm jag har, för att sedan fotografera och redigera bilderna så att fotografierna representerar de drömmarna. Dock på samma sätt som att människor bestå av lager, gör också fenomenet ”mellanrum” det. När jag försöker gestalta mina drömmar, försöker jag också vara medveten om mellanrummen jag skapar i bilderna. Sedan har jag funderat mycket på det referentiella rummet, det mellan rum som sker i mellan en gestaltning och dess omgivning. Bortsett från det har jag valt att använda mig själv i fotografierna och så ska jag också försöka fotografera varje dröm från olika vinklar/perspektiv. Jag har också blivit medveten i gestaltningsarbetet att det existerar ett mellanrum i mellan den faktiska drömmen, minnet och utförandet, vilket är spännande. Allt detta vill jag gå djupare igenom.

Sedan försöker jag fotografera och uppmärksamma olika mellanrum jag ser i min omgivning, det är väl lite mitt sätt för fortsatt reflektion. De foton jag hittills gestaltat kommer jag inte att visa här i bloggen än då jag bland annat är inne på tankar om det referentiella rummet: vad händer om ni får se några bilder i taget på bloggen? Vad skapas det för uppfattningar? Och jag vet inte hur många foton det blir, kommer jag visa alla? Hur vill jag presentera dom?

Det känns som att mina tankar hamnat i en enorm flytande form och vägrar att bestämma sig.