Veckoreflektion #7

Den här veckan har jag skrivit ut alla fotografier som jag tagit under kursen och arbetat med essän, vilket har hjälpt mig att inte vara så vilsen. Görandet i gestaltningen och skissandet av tankar i essän har gjort att mina egna reflektioner kommit igång på ett bra sätt. Jag känner att litteraturen, skrivandet och skapandet har influerat varandra, i mellan kopplingarna har det växt fram mycket tankar. I gestaltningen har jag nu börjat experimentera med klippande och klistrande i fotona jag tagit av saker jag sett, mitt perspektiv på vardagen. Det är mycket lättare för mig nu att bara dyka in i processen utan att försöka se någon form av slut resultat, på samma sätt har jag arbetat med skrivandet i essän. Jag har skrivit ner tankar och avsnitt i litteraturen som jag känner intresserar mig och har nu massa skissmaterial som jag kan bygga vidare på, att även skrivandet är en process som får gå en väg den går.

Jag har tänkt mycket på hur komplext det vi diskuterar är och hur det hela tiden är ”antingen eller, både och” att när jag tror att jag börjar förstå så dyker det upp något som får en att tänka om ytterligare igen. Det är befriande men också frustrerande. Nyttigt men förvirrande. Det gör väl att en aldrig kommer känna att en är ”färdig” i sitt lärande om normkritik, intersektionalitet, postkolonialism, rasism, värderingar och allt där i mellan. Det är ett ständigt livs långt lärande och jag hoppas att jag efter den här kursen kan bli mer medveten om mina egna antaganden och att jag kan upprätthålla ett kritiskt tänkande. Något som jag sedan förhoppningsvis kan förmedla vidare till mina framtida elever.

Jag fortsätter med att arbeta vidare med skrivandet, läsandet och skapandet så får vi se vad som händer!