Processinlägg, LGBD2A #1

Vi drog igång med två stora vepor med papper i olika färger som vi skulle ”brain storma” idéer på genom att skriva ner ord och diskutera detta. Då vi ska förhålla oss till didaktik i gestaltningen och skrivandet så hade en ide börjat forma sig hos mig.

Jag har alltid varit fundersam över varför konsthistoria undervisningar ofta sker i föreläsande form, av erfarenhet och från praktiken under universitetet har jag upplevt en ”negativ attityd” från både lärare och elever gällande konsthistoria. Som ett moment i estetprogrammet som ”måste” göras och få överstökat, i relation då till resterande undervisning i bild som har fokus på skapande och är ett intresseområde. Jag är då nyfiken på att undersöka konsthistoria i relation till att skapa serier på olika sätt och inom olika material. Kan det väcka ett intresse? Kan det fördjupa elevers lärande inom konsthistoria att ta fakta och skapa serier utifrån?

Jag har upplevt att serier och att skapa karaktärer är något som många elever har ett stort intresse av, kan jag som lärare inspirera med ett visst didaktiskt förhållningssätt elever till bildning, det livslånga lärandet.. att få elever att själva vilja lära sig ner om konsthistoria och konstnärer? Jag vill också involvera ett tankesätt kring open leraning. Att eleverna skapar serier som dem sedan kan dela med sig av och lära av varandra (sociokulturellt perspektiv?).

Tusentankar vänder och vrider, men först måste jag starta med att kolla i NÄU13, olika styrdokument kring bildämnet och konsthistoria samt se över begreppen konsthistoria, serier och vad innebär begreppen tillsammans? För att bygga en grund till mina tankar och idéer.